Kommentarer till Kapitel 2 – Grundläggande principer

(punkterna 2.1–2.11)

Grundläggande redovisningsprinciper för årsredovisningen finns i 2 kap. 4 § första

stycket ÅRL. Dessa är

• fortlevnadsprincipen,

• konsekvent tillämpning,

• försiktighetsprincipen,

• periodiseringsprincipen,

• individuell värdering,

• kvittningsförbud, och

• kontinuitetsprincipen.

 

I 2 kap. 4 § andra stycket ÅRL ges viss möjlighet att avvika från de grundläggande principerna om det finns särskilda skäl. De möjligheter till avvikelse som anges i det allmänna rådet ska anses som sådana särskilda skäl. Punkt 2.2, som anger när ett företag ska avvika från fortlevnadsprincipen, är ett sådant exempel.

Fortlevnadsprincipen

Fortlevnadsprincipen i 2 kap. 4 § första stycket 1 ÅRL innebär att företaget när det upprättar balansräkningen, resultaträkningen och noterna ska förutsättas fortsätta sin verksamhet. Av detta följer t.ex. att en maskin värderas utifrån nyttjandeperioden.

Ett företag som har beslutat att avveckla verksamheten kan inte längre tillämpa fortlevnadsprincipen. Företaget ska ta hänsyn till beslutet när balansräkningen och resultaträkningen upprättas (se punkt 2.2). Det kan i detta fall bli aktuellt att t.ex. skriva ned en tillgång till ett beräknat nettoförsäljningsvärde. Är nettoförsäljningsvärdet högre än det bokförda värdet görs dock inte någon justering.

Konsekvent tillämpning

Principen om konsekvent tillämpning i 2 kap. 4 § första stycket 2 ÅRL innebär att samma principer för värdering, klassificering och indelning av de olika posterna och, i förekommande fall, delposterna ska användas mellan räkenskapsåren. Att företaget använder samma metod för värdering, klassificering och indelning i olika poster är viktigt eftersom relativt lika förutsättningar annars kan ge olika resultat.

Ett företag får ändra princip för värdering till någon av de metoder som anges i det allmänna rådet. Den nya metoden ska tillämpas framåt i tiden (se punkt 2.3). Det innebär att årets och kommande års resultat påverkas, men däremot görs inte någon justering av balanserat resultat.

Den nya metoden får endast tillämpas på nya transaktioner, med undantag av punkt 6.11.

Nedan ges exempel på regler i det allmänna rådet enligt vilka företaget kan välja metod för värdering.

I punkt 6.11 anges när och hur byte av metod får göras vid redovisning av tjänste och entreprenaduppdrag. I dessa fall ska alla uppdrag av samma slag redovisas enligt samma metod, dvs. det är inte tillåtet att endast använda respektive huvudregel på nya uppdrag.

I punkt 7.9 finns en förenklingsregel som anger att återkommande utgifter under vissa förutsättningar inte behöver periodiseras. Förenklingsregeln ska tillämpas konsekvent mellan åren för varje enskild återkommande utgift. Ett företag kan välja att t.ex. periodisera utgift för försäkring samtidigt som förenklingsregeln tillämpas på utgifter för billeasing.

Ett annat exempel på byte av metod för värdering är när ett företag börjar beakta restvärde vid beräkning av avskrivningar (se punkt 10.21). Enligt punkt 2.3 ska den nya metoden endast tillämpas framåt i tiden och på nya transaktioner. Det innebär att ett företag som inför restvärde vid beräkning av avskrivningar på en nyanskaffad lastbil inte ska ändra värderingen av företagets gamla lastbilar. Däremot ska restvärde beaktas vid beräkning av avskrivningar på alla nyanskaffade lastbilar. En omprövning av en avskrivningsplan för en anläggningstillgång innebär en ändrad bedömning och inte ett byte av metod för värdering. Den nya bedömningen tillämpas framåt i tiden.

Ett varulagers anskaffningsvärde ska beräknas på samma sätt varje år under förutsättning att företagets verksamhet, inköpsrutiner eller annat inte har förändrats. T.ex. ska ett företag som värderar varulagret med utgångspunkt i försäljningspriset (se punkt 12.8) göra så varje år. Köper företaget däremot in ett lagersystem som möjliggör värdering med utgångspunkt i anskaffningsvärdet kan företaget ändra värderingsmetod.

Enligt punkt 16.10 får ett företag som tidigare inte har nuvärdeberäknat avsättningar byta till nuvärdeberäkning. Ett företag som har nuvärdeberäknat avsättningar får endast byta till att inte nuvärdeberäkna om det finns särskilda skäl. Om företaget väljer att nuvärdeberäkna avsättningarna ska samtliga avsättningar nuvärdeberäknas, eftersom en ny bedömning av avsättningsbehovet ska göras i samband med varje årsbokslut. En sådan bedömning är således inte en omräkning av tidigare gjorda transaktioner.

Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen innebär att vid osäkerhet ska företaget välja en lägre värdering av tillgångar och en högre värdering av skulder. Av 2 kap. 4 § första stycket 3 ÅRL framgår att värdering ska göras med rimlig försiktighet. Det anges särskilt att endast konstaterade intäkter får tas med i resultaträkningen, att hänsyn ska tas till befarade förluster och att värdenedgångar ska beaktas utan hänsyn till årets resultat.

Försiktighetsprincipen kommer i det allmänna rådet till uttryck bl.a. genom att egenupparbetade immateriella tillgångar inte får aktiveras och att värdering inte får ske till verkligt värde

Periodiseringsprincipen

Periodiseringsprincipen i 2 kap. 4 § första stycket 4 ÅRL innebär att intäkter och kostnader som hör till räkenskapsåret ska tas med oavsett tidpunkt för betalning. Trots det behöver ett företag enligt punkt 2.4 inte periodisera inkomster och utgifter som var för sig understiger 5 000 kronor.

Vad som är en inkomst och hur stor den är framgår av punkterna 6.2 och 6.3. Vad som är en utgift och hur stor den är framgår av punkterna 7.2 och 7.3. Bedömningen om en inkomst eller en utgift uppgår till 5 000 kronor ska göras utifrån hur normala affärsmässiga transaktioner redovisas. Att konstruera faktureringen med enda avsikt att understiga gränsvärdet för periodisering är inte förenligt med god redovisningssed. Delas faktureringen av en varuleverans eller tjänst upp på flera fakturor ska delbeloppen summeras när 5 000-kronorsgränsen bedöms.

Av förenklingsskäl finns i det allmänna rådet ytterligare regler när periodisering inte behöver göras, t.ex. punkterna 7.9 och 10.4. Även dessa är avvikelser från periodiseringsprincipen.

Individuell värdering

Principen om individuell värdering i 2 kap. 4 § första stycket 5 ÅRL innebär att de olika beståndsdelar som balansräkningens poster och, i förekommande fall, delposter består av ska värderas var för sig. Utgångspunkten i det allmänna rådet är således individuell värdering. Under vissa förutsättningar medger dock det allmänna rådet att

kollektiv värdering får tillämpas (se t.ex. punkt 12.3 om kollektiv värdering av

varulager och punkt 2.9 om schablonmässig värdering).

Bruttoredovisning och kvittningsförbud

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 ÅRL får tillgångar inte kvittas mot avsättningar eller skulder samt intäkter inte kvittas mot kostnader. I det allmänna rådet finns dock ett antal undantag från denna princip. Undantagen är

• kvittning av fakturerade belopp mot nedlagda kostnader vid värdering av uppdrag till fast pris (se punkt 6.20),

• nettoredovisning av årets nedskrivningar och återföring av tidigare års nedskrivningar (se punkt 4.3),

• nettoredovisning av intäkter och kostnader i respektive post under rubriken Finansiella poster (se punkt 4.3), och

• nettoredovisning av intäkter och kostnader vid beräkning av realisationsvinst enligt punkt 6.30 och realisationsförlust enligt punkt 7.12.

I det allmänna rådet anges särskilt att följande poster ska bruttoredovisas.

• Aktiverat arbete för egen räkning.

• Förändring av lager av produkter i arbete, färdiga varor och pågående arbete för annans räkning.

Kontinuitetsprincipen

Kontinuitetsprincipen i 2 kap. 4 § första stycket 7 ÅRL innebär att ingående balans ska stämma överens med föregående års utgående balans.

Avvikelse från årsredovisningslagens grundläggande redovisningsprinciper

(punkterna 2.1–2.4)

Avvikelse från de grundläggande redovisningsprinciperna i ÅRL får enligt punkt 2.1 endast göras när det särskilt anges i det allmänna rådet. Detta anges t.ex. i följande punkter.

• Punkt 2.2 om fortlevnadsprincipen.

• Punkt 2.3 om konsekvent tillämpning.

• Punkt 2.4 om periodiseringsprincipen.

• Punkt 2.9 om schablonmässig värdering.

• Punkt 7.9 om återkommande utgifter.

• Punkt 10.4 om inventarier av mindre värde.

• Punkt 12.3 om kollektiv värdering.

I punkt 2.1 andra stycket anges att upplysningar om avvikelser från ÅRL:s grundläggande redovisningsprinciper inte behöver lämnas.

Punkterna 2.2–2.4 kommenteras under respektive princip.

Jämförelsetal vid ändrade principer för värdering

(punkt 2.5)

Ett företag som har ändrat princip för värdering till någon av de metoder som anges i det allmänna rådet ska inte räkna om posterna för det närmast föregående räkenskapsåret. Företaget ska upplysa om sådana ändringar (se kommentarerna till punkterna 19.1–19.3).

En eller flera transaktioner

(punkt 2.6)

Varje transaktion ska normalt redovisas för sig.

En transaktion ska redovisas i delar om det är nödvändigt för att rätt återge den ekonomiska innebörden. Ett exempel är när service och underhåll ingår i försäljningspriset för en produkt och kan särskiljas. I ett sådant fall kan det bli aktuellt att redovisa både en intäkt och en skuld. Inkomsten från service och underhåll redovisas som intäkt under den eller de perioder som arbetet utförs (se exempel 6 c).

Det kan också vara så att två eller flera transaktioner hör samman på ett sådant sätt att den ekonomiska innebörden inte kan förstås om inte transaktionerna redovisas tillsammans. Ett exempel är ett företag som samtidigt som varorna säljs kommer överens om att senare köpa tillbaka dem (”repa”). Återköpsklausulen innebär att den ekonomiska effekten av den första transaktionen upphör. I detta fall ska de två transaktionerna redovisas tillsammans.

Det är avsikten som är utgångspunkten vid bedömningen om en transaktion ska redovisas i delar eller om flera transaktioner ska redovisas tillsammans. Om försäljningen av en vara innefattar installation av varan och installationen endast är en mindre rutininsats ska hela försäljningen redovisas enligt reglerna om varuförsäljning (se exempel 6 b).

Byten

(punkterna 2.7 och 2.8)

Vid byte till en likartad vara eller tjänst ska inte någon inkomst eller utgift redovisas. Detta är ofta fallet med lagervaror som leverantörer utväxlar eller byter för att tillgodose efterfrågan under en viss tid på en viss plats, t.ex. olja eller mjölk. I dessa fall leder bytesaffären enbart till att en tillgång ersätts med en annan. Skatterättsligt är däremot även detta byte att betrakta som en avyttring och leder till beskattning.

Vid byte till en olikartad vara eller tjänst är inkomsten respektive utgiften det verkliga värdet på det som företaget tar emot respektive lämnar. Inkomsten respektive utgiften ska justeras med eventuella betalningar i samband med bytet. Vid byte är det inte säkert att några fakturor upprättas. Ibland kan det vara svårt att bedöma det verkliga värdet på det som tas emot. I ett sådant fall är inkomsten respektive utgiften det verkliga värdet på det som företaget lämnar i byte respektive tar emot. Med olikartad vara eller tjänst menas även en vara eller tjänst av samma typ men av annan karaktär. T.ex. är byte av en bil till en bil av en annan modell att betrakta som ett byte av olikartade varor.

När en tillgång betalas med en olikartad tillgång är utgångspunkten vid beräkningen av anskaffningsvärdet för den förvärvade tillgången det verkliga värdet på den eller

de tillgångar som tas emot, justerat med eventuella betalningar i samband med bytet.

Schablonmässig värdering

(punkt 2.9)

En balansräkningspost får värderas enligt en schablonmässig metod om det är svårt

att få fram korrekta uppgifter eller om en mer exakt värdering inte kan motiveras av

kostnadsskäl. Dessutom ska följande villkor vara uppfyllda.

• Det ska finnas ett relevant och tillförlitligt underlag för schablonen.

• Schablonen ska användas konsekvent.

• Schablonen ska ge ungefär samma värde som en värdering med utgångspunkt från
     årets faktiska förhållanden.

Schablonmässig värdering kan komma i fråga t.ex. vid beräkning av varulagrets anskaffningsvärde utifrån försäljningspris, vid fastställande av inkurans vid varulagervärdering och vid nedskrivning av kundfordringar.

Omräkning av gränsvärden när företaget har redovisningsvaluta i euro

(punkt 2.10)

Ett företag som har euro som redovisningsvaluta ska vid omräkning av gränsvärden

använda den av Europeiska centralbanken fastställda växelkursen vid räkenskapsårets utgång. Omräkningsregeln tillämpas på gränsvärden i punkterna 2.4, 11.17, 16.6 och 20.7.

Händelser efter balansdagen

(punkt 2.11)

Ett företag ska när årsredovisningen avges beakta händelser efter balansdagen som bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen. Av punkt 3.8 framgår att dagen för årsredovisningens undertecknande är densamma som den dag årsredovisningen avges.

Dessutom ska företaget i förvaltningsberättelsen upplysa om väsentliga händelser efter räkenskapsårets slut (se punkt 5.2) oavsett om de bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen eller inte. Vid redovisning av erhållet aktieägartillskott och lämnat aktieägartillskott får händelser efter balansdagen beaktas (se punkterna 15.2, 11.10 och 20.4).