Kommentarer till Kapitel 13 – Kortfristiga fordringar

Tillämpning

(punkt 13.1)

Kapitlet behandlar inte sådana fordringar som redovisas i posten Upparbetad men ej fakturerad intäkt i balansräkningsuppställningen i kapitel 4. Dessa fordringar tas upp i kapitel 6.

Kapitlet behandlar inte heller hur posten Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter ska värderas (se kapitel 6 och 7).

Kapitlet behandlar följande poster under rubriken Kortfristiga fordringar i balansräkningsuppställningen i kapitel 4:

• Kundfordringar

• Fordringar hos koncernföretag

• Fordringar hos intresseföretag

• Övriga fordringar.

Grundläggande bestämmelser

Vad är kortfristiga fordringar?

(punkt 13.2)

Enligt punkt 13.2 är fordringar som normalt förfaller till betalning inom 12 månader efter balansdagen kortfristiga. Andra fordringar är långfristiga och hänförs till finansiella anläggningstillgångar (se kapitel 11).

I balansräkningsuppställningen i kapitel 4 anges vad som ska redovisas i respektive post under rubriken Kortfristiga fordringar. I posten Övriga fordringar redovisas skattefordringar. En skattefordran räknas som en kortfristig fordran även om den förfaller till betalning senare än 12 månader efter balansdagen. En skattefordran beräknas på samma sätt som en skatteskuld (se kommentaren under rubriken Skatteskulder i kapitel 17).

Vad får inte redovisas som kortfristig fordran?

(punkt 13.3)

Enligt punkt 13.3 får ett företag inte redovisa en uppskjuten skattefordran. En uppskjuten skattefordran representerar en reduktion av framtida skatt. Den kan bero på

• en avdragsgill skillnad mellan å ena sidan en tillgångs, en skulds eller en avsättnings redovisade värde och å andra sidan dess skattemässiga värde,

• skattemässiga underskottsavdrag, eller

• andra skatteavdrag.

Värdering

(punkterna 13.4–13.6)

Enligt 4 kap. 9 § första stycket ÅRL ska omsättningstillgångar tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet på balansdagen. När det gäller kortfristiga fordringar innebär detta att de ska värderas till det lägsta av beloppet på faktura, avtal eller liknande och det belopp som beräknas komma in. I det fall en ackordsuppgörelse träffats ska fordringen värderas till det belopp som ska erhållas enligt uppgörelsen. Den del av fordringen som inte erhålls (ackordsförlust) ska redovisas i posten Övriga externa kostnader (se kapitel 4).

Vid beräkningen av det belopp som beräknas komma in ska hänsyn tas till händelser som har inträffat fram till den tidpunkt när årsredovisningen avges och som bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen (se punkt 2.11). Händelser som avses är sådana som påverkar det belopp som företagets motpart beräknas betala, t.ex. att konkurs- eller ackordsförfarande har inletts hos kunden. Valutakursförluster på utestående fordringar i utländsk valuta som inträffat efter balansdagen är inte en sådan händelse som ska beaktas.

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 5 ÅRL ska de olika beståndsdelarna i balansräkningens poster och delposter värderas var för sig. Kundfordringar kan värderas kollektivt om förutsättningarna för schablonmässig värdering är uppfyllda (se punkt 2.9). En schablonmässig värdering får användas om det är svårt att få fram korrekta uppgifter eller när en mer exakt värdering inte kan motiveras av kostnadsskäl. Det ska dessutom finnas ett relevant och tillförlitligt underlag för schablonen, t.ex. i form av statistik. Schablonen ska användas konsekvent och antas ge ungefär samma värde som en värdering med utgångspunkt från årets faktiska förhållanden.

Kortfristiga fordringar i utländsk valuta

(punkt 13.5)

Enligt punkt 13.5 ska en kortfristig fordran i utländsk valuta värderas till balansdagens kurs trots att 4 kap. 13 § ÅRL inte kräver det. Även när det gäller fordringar i utländsk valuta ska hänsyn tas till det belopp i utländsk valuta som inte beräknas komma in. Den del av en fordran i utländsk valuta som är säkrad med ett terminskontrakt ska däremot värderas till terminskursen och resterande del ska redovisas till balansdagens kurs.

Företaget ska avgöra om det på balansdagen finns ett terminskontrakt som säkrar den framtida betalningen. Det finns dock inget krav på att terminskontraktet ska ha ingåtts i syfte att säkra en specifik fordran.

Belånade kundfordringar

(punkt 13.6)

Kundfordringar som företaget har belånat, så kallad factoring, ska värderas enligt punkt 13.4 och redovisas i balansräkningen i posten Kundfordringar.

Fordringar som ställts som säkerhet ska redovisas i posten Belånade fordringar (under rubriken Panter och därmed jämförliga säkerheter som har ställts för egna skulder och avsättningar). Säkerheten ska tas upp till det värde som motsvarande kundfordringar har i balansräkningen (se punkt 18.1).

Enligt punkt 9.1 är det endast tillgångar som företaget äger som ska redovisas. Har företaget sålt kundfordringar till ett finansieringsföretag ska dessa därför inte redovisas i balansräkningen. Har finansieringsföretaget inte övertagit förlustrisken ska denna hanteras enligt reglerna om avsättningar (se kapitel 16) eller i förekommande fall ansvarsförbindelser (se kapitel 18).