Kapitel 12 – Varulager

Tillämpning

12.1. Varulager utgörs av omsättningstillgångar som

a) är avsedda att säljas i den normala verksamheten (färdiga varor),

b) är under tillverkning för att bli färdiga varor, eller

c) ska användas i tillverkningen av färdiga varor eller vid tillhandahållandet av tjänster.

12.2. Kapitlet behandlar inte

a) pågående arbete för annans räkning (se kapitel 6), eller

b) lager av värdepapper och andra finansiella instrument (se kapitel 14).

Grundläggande bestämmelser

Post för post eller kollektiv värdering

12.3. Kollektiv värdering får endast användas

a) för homogena varugrupper, eller

b) om en individuell värdering inte kan motiveras av kostnadsskäl.

En vara anses ingå i en homogen varugrupp om den i alla avseenden som är relevanta för värderingen kan jämställas med andra varor i gruppen.

Lägsta värdets princip

4 kap. 9 § första stycket ÅRL

Omsättningstillgångar skall, om inte annat följer av 10 §, 12 §, 13 a §, 14 a §, 14 e § eller 14 f §, tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet på balansdagen. Lag (2004:1173).

 

12.4. Bestämmelsen om lägsta värdets princip i 4 kap. 9 § första stycket årsredovisnings-lagen (1995:1554) innebär att företaget ska

a) beräkna anskaffningsvärdet enligt punkterna 12.7–12.12, och

b) bedöma nettoförsäljningsvärdet för respektive vara eller varugrupp.

Är det uppenbart att det bedömda nettoförsäljningsvärdet för respektive vara eller varugrupp är högre än anskaffningsvärdet behöver nettoförsäljningsvärdet inte beräknas.

12.5. Varulagret får tas upp till lägst 97 procent av lagertillgångarnas sammanlagda

anskaffningsvärde under förutsättning att detta värde inte är högre än det värde som en värdering enligt lägsta värdets princip ger.

Detta gäller inte sådant lager som undantas enligt 17 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Redovisning av råvaror och förnödenheter till bestämd mängd och fast värde

4 kap. 12 § ÅRL

Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som omsätts och vilkas

sammantagna värde är av underordnad betydelse för företaget, får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt. Lag (1999:1112).

 

12.6. Värdet av råvaror och förnödenheter, som enligt 4 kap. 12 § årsredovisningslagen (1995:1554) får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, anses inte variera väsentligt om postens sammantagna värde kan antas ligga i intervallet plus/minus 20 procent av det redovisade värdet.

 

Anskaffningsvärde för varulager

4 kap. 9 § andra stycket ÅRL

Med anskaffningsvärde förstås, om inte annat följer av 11 §, utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Vid bestämmandet av anskaffningsvärdet tillämpas 3 § andra–fjärde styckena. Lag (2004:1173).

4 kap. 11 § första stycket ÅRL

Anskaffningsvärdet för varulager av likartade tillgångar får beräknas enligt först-in-först-utprincipen, enligt vägda genomsnittspriser eller enligt någon annan liknande princip. Sist-in-först-utprincipen får inte tillämpas. Lag (2006:871).

 

Förvärvade varor

4 kap. 3 § andra stycket ÅRL

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall räknas in, utöver inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet. Lag (2010:1515).

 

12.7. Sådana utgifter som är direkt hänförliga till förvärv av en tillgång och som

enligt 4 kap. 3 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554) ska räknas in i anskaffningsvärdet för förvärvade varor, är bl.a. utgifter för

a) frakt,

b) importavgifter, och

c) tull.

Avdrag ska göras för varurabatter, bonus och andra liknande prisavdrag.

Vid förvärv i utländsk valuta ska valutakursen vid tidpunkten då transaktionen bokfördes användas vid fastställande av anskaffningsvärdet.

12.8. I detaljhandelsföretag och handelsföretag får anskaffningsvärdet beräknas till

försäljningspriset exklusive mervärdesskatt med avdrag för antingen det pålägg som används i priskalkylen eller bruttovinstmarginalen för den aktuella varan eller varugruppen.

Egentillverkade varor

4 kap. 3 § tredje stycket ÅRL

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång får räknas in, utöver sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången, en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader. Lag (2010:1515).

 

12.9. I anskaffningsvärdet för egentillverkade varor ska följande utgifter räknas in.

a) Inköpspriset för material.

b) Utgifter för lön till och arbetsgivaravgifter för anställda som arbetar med att tillverka
      varorna.

c) Sådana utgifter och avdrag som anges i punkt 12.7.

12.10. Företag som tillämpar detta allmänna råd får inte räkna in indirekta tillverkningskostnader i anskaffningsvärdet för egentillverkade varor, trots det som anges i 4 kap. 3 § tredje stycket årsredovisningslagen (1995:1554).

Första stycket gäller inte djur i jordbruk och renskötsel som värderas enligt 17 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229). (BFNAR 2011:1)

12.11. I anskaffningsvärdet för en egentillverkad vara får inte räknas in

a) ränteutgifter,

b) lagerhållningskostnader,

c) administrationsomkostnader,

d) försäljningsomkostnader, eller

e) forsknings- och utvecklingskostnader.

12.12. Räkenskapsårets utgifter för egentillverkade varor ska redovisas som kostnader i följande poster:

• Råvaror och förnödenheter.

• Övriga externa kostnader.

• Personalkostnader.

Räkenskapsårets förändring av lager av egentillverkade varor ska redovisas i resultaträkningen i posten Förändring av lager av produkter i arbete, färdiga varor och pågående arbete för annans räkning.

Nettoförsäljningsvärde

4 kap. 9 § tredje–fjärde styckena ÅRL

Med nettoförsäljningsvärde avses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad

försäljningskostnad. Om det finns särskilda skäl, får återanskaffningsvärdet, i förekommande fall med avdrag för inkurans, eller något annat värde som är förenligt med 2 kap. 2 och 3 §§ användas i stället för nettoförsäljningsvärdet.

Med återanskaffningsvärde avses det belopp som motsvarar den utgift för anskaffandet som företaget skulle ha haft, om tillgången anskaffats på balansdagen. Lag (2004:1173).

 

12.13. Med försäljningsvärde avses det pris som varan kan säljas för enligt villkor som är normala i verksamheten. Priset ska fastställas utifrån de förhållanden som råder på balansdagen. Hänsyn ska tas till inkurans.

12.14. Med försäljningskostnad avses de kostnader som direkt kan hänföras till

försäljningstransaktionen.

12.15. Sådana särskilda skäl som enligt 4 kap. 9 § tredje stycket årsredovisningslagen (1995:1554) medför att återanskaffningsvärdet får användas kan för råvaror och halv-fabrikat vara att försäljning av dessa inte ingår i företagets normala verksamhet eller att en värdering till nettoförsäljningsvärde inte kan motiveras av kostnadsskäl.

12.16. Är nettoförsäljningsvärdet negativt till följd av ett åtagande ska varan redovisas till noll kronor och det negativa beloppet redovisas som en kortfristig skuld i posten Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter.

12.17. Kostnad för kasserade varor ska redovisas i den period varorna kasseras.