Bilaga 2 Viktiga skillnader mellan BFNAR 2000:3 och RR 2, m.m.

Dessa allmänna råd överensstämmer med RR 2 Redovisning av varulager med undantag av de i punkt 2 och 9 angivna punkterna. Några övriga avvikelser i sak är inte avsedda. Skillnaderna kan kortfattat sägas innebära följande:

Mindre företag/koncerner (BFNAR 2006:8)

    a. Anskaffningsvärde inköpta varor. Bestämmande av detta värde ska ske så som RR 2 anger med två avvikelser. För det första anges inte i BFNAR 2000:3 att avdrag ska göras för den del av inköpspriset som är att betrakta som kompensation för onormalt lång erhållen räntefri eller lågförräntad kredit. För det andra anges att vid termins- säkring får alltid terminskursen användas vid värderingen. (BFNAR 2000:3 punkt 4).

    b. Anskaffningsvärde egentillverkade varor. Bestämmande av detta värde ska ske så som RR 2 anger med två avvikelser. För det första anger BFNAR 2000:3 att vid beräkning av pålägget för indirekta kostnader görs detta med utgångspunkt i normalt kapacitetsutnyttjande. Detta medför att när sysselsättningen varit högre än vad som motsvarar normalt kapacitetsutnyttjande ska pålägget i regel inte reduceras till faktisk kostnad. En reducering ska bara ske om redovisningen kan befaras bli missvisande för företagets ställning och resultat. För det andra behöver inte ränta under lagringstid eller andra lagerhållningskostnader under produktionsprocessen inräknas i anskaffnings- värdet. (BFNAR 2000:3 punkt 5 och 6).

    c. Nettoförsäljningsvärde. Detta värde ska bestämmas så som RR 2 anger med två avvikelser. För det första följer det av BFNAR 2000:3 att försäljningskostnaden inte inkluderar avdrag för skälig andel av indirekta försäljningskostnader och allmänna administrationskostnader. Dessutom behöver inte avdrag för lagringskostnader och ränta under lagringstid och kredittid ske. BFNAR 2000:3 anger istället att vid bestäm- mande av nettoförsäljningsvärdet ska endast den med försäljningen förbundna försäljningskostnaden (särkostnaden) reducera försäljningsvärdet. (BFNAR 2000:3 punkt 7).

    BFN har dessutom i vägledningen till BFNAR 2000:3 närmare utvecklat sin syn på redovisning av följande delområden:

    d. Inköpta varor – detaljhandelsföretag och handelsföretag. BFN anser att i verksamhet där det inte är vanligt med renodlade priskalkyler, exempelvis i handelsföretag, kan anskaff- ningsvärdet alternativt bestämmas som försäljningspris (exklusive moms) med avdrag för använd bruttovinstmarginal. (Vägledningen avsnitt 3.2.2).

    e. Egentillverkade varor – halv- och helfabrikat. BFN anser att när anskaffningsvärdet för egentillverkade färdiga produkter och halvfabrikat ska fastställas och tillförlitliga efter- kalkyler saknas kan ett alternativt tillvägagångssätt vara att företaget använder upp- rättade förkalkyler. En förutsättning för att en förkalkyl ska kunna godtas som under- lag för en bestämning av anskaffningsvärdet är att kalkylen är realistisk. (Vägledningen avsnitt 3.2.3).

    f. Nettoförsäljningsvärde – färdiga varor. Vid fastställande av detta värde kan det vara aktuellt att beakta inkurans till följd av övertalighet. Vid övertalighetsinkurans är det ofta svårt att beräkna ett verkligt värde. BFN anser att generellt måste underlaget för värdering av denna inkurans vara tillförlitlig. Underlaget kan t.ex. bestå av försäljnings- och lagerstatistik och uppgjorda försäljningsplaner. Trots detta kan företaget i undan- tagsfall efter en bedömning i det enskilda fallet använda väl underbyggda schablon- mässiga kollektiva inkuransbedömningar grundade på försäljningsvärden. (Vägledning- en avsnitt 3.3.1).

Större företag/koncerner (BFNAR 2006:8)

    g. Anskaffningsvärde inköpta varor. Bestämmande av detta värde ska ske så som RR 2 anger med två avvikelser. För det första anges inte i BFNAR 2000:3 att avdrag ska göras för den del av inköpspriset som är att betrakta som kompensation för onormalt lång erhållen räntefri eller lågförräntad kredit. För det andra anges att vid terminssäkring får alltid terminskursen användas vid värderingen. (BFNAR 2000:3 punkt 11). Detta överensstämmer med a) för mindre företag/koncerner.

    h. Anskaffningsvärde egentillverkade varor. Bestämmande av detta värde ska ske så som RR 2 anger med två avvikelser. För det första anger BFNAR 2000:3 att större företag får när företagets resultat och ställning inte nämnvärt påverkas av hur värderingen sker av egentillverkade varor – halv- och helfabrikat tillämpa samma lättnadsregel vid beräkning av pålägg för indirekta kostnader som de mindre företagen. Denna lättnads- regel innebär att vid beräkning av pålägget för indirekta kostnader görs detta med utgångspunkt i normalt kapacitetsutnyttjande. När sysselsättningen varit högre än vad som motsvarar normalt kapacitetsutnyttjande ska pålägget i regel inte reduceras till faktisk kostnad. En reducering ska bara ske om redovisningen kan befaras bli missvis- ande för företagets ställning och resultat. För det andra behöver inte heller ränta under lagringstid eller andra lagerhållningskostnader under produktionsprocessen inräknas i anskaffningsvärdet. (BFNAR 2000:3 punkt 12 och 13).

    i. Nettoförsäljningsvärde. Detta värde ska bestämmas så som RR 2 anger med två avvikel- ser. För det första följer det av BFNAR 2000:3 att

    försäljningskostnaden inte inkluderar avdrag för skälig andel av indirekta försäljnings- kostnader och allmänna administrationskostnader. Dessutom behöver inte avdrag för lagringskostnader och ränta under lagringstid och kredittid ske. BFNAR 2000:3 anger istället att vid bestämmande av nettoförsäljningsvärdet ska endast den med försäljning- en förbundna försäljningskostnaden (särkostnaden) reducera försäljningsvärdet. (BFNAR 2000:3 punkt 14). Detta överensstämmer med c) för mindre företag/ koncerner.

    BFN har dessutom i vägledningen till BFNAR 2000:3 närmare utvecklat sin syn på redovisning av följande delområden:

    j. Egentillverkade varor – halv- och helfabrikat. Större företag får när företagets resultat och ställning inte nämnvärt påverkas av hur värderingen sker av egentillverkade varor – halv- och helfabrikat tillämpa samma förenklade metod som mindre företag när det gäller att fastställa anskaffningsvärdet utifrån upprättad förkalkyl. Den förenklade metoden innebär att när anskaffningsvärdet för egentillverkade färdiga produkter och halvfabrikat ska fastställas och tillförlitliga efterkalkyler saknas kan ett alternativt tillvägagångssätt vara att företaget använder upprättade förkalkyler. En förutsättning för att en förkalkyl ska kunna godtas som underlag för en bestämning av anskaffningsvärdet är att kalkylen är realistisk. (Vägledningen avsnitt 4.2).

    k. Nettoförsäljningsvärde – färdiga varor. Vid fastställande av detta värde kan det vara aktuellt att beakta inkurans till följd av övertalighet. Vid övertalighetsinkurans är det ofta svårt att beräkna ett verkligt värde. BFN anser att generellt måste underlaget för värdering av denna inkurans vara tillförlitlig. Underlaget kan t.ex. bestå av försäljnings- och lagerstatistik och uppgjorda försäljningsplaner. Trots detta kan företaget i undan- tagsfall efter en bedömning i det enskilda fallet använda väl underbyggda schablon- mässiga kollektiva inkuransbedömningar grundade på försäljningsvärden. (Vägled- ningen avsnitt 3.3.1). Detta överensstämmer med f) för mindre företag/koncerner. (BFNAR 2006:8)