4. Varulagervärdering i större företag

Större företag ska värdera sitt varulager i enlighet med vad som angivits för mindre företag med undantag för avsnitt 3.2.2 och 3.2.3. I avsnitt 4.1 och 4.2 anges vad som tillkommer för större företag.

4.1 Inköpta varor – detaljhandelsföretag

För inköpta varor i detaljhandelsföretag krävs ofta av praktiska skäl att anskaffningsvärdet bestäms som försäljningspris (exklusive moms) med avdrag för de pålägg som används i priskalkyler för den aktuella varan. Avdrag ska dock inte göras för den del av pålägget som avser kostnader, vilka enligt ovan utgör en del av anskaffningsvärdet. Om försäljningspriset höjts eller sänkts efter inköpstillfället ska justering göras för denna prisändring.

4.2 Egentillverkade varor – halv- och helfabrikat

Anskaffningsvärdet för egentillverkade halv- och helfabrikat bestäms som huvudregel i en efterkalkyl och består av anskaffningsvärdet för ingående råmaterial och halvfabrikat, andra direkta kostnader som nedlagts på varan samt skäligt pålägg för indirekta tillverkningskostnader.

Andra direkta kostnader är sådana kostnader som direkt hänförs till varor eller order såsom lönekostnader (inkl. sociala kostnader), kostnader för legoarbeten m.m. För ordertillverkande företag kan också direkta kostnader för tagandet av erhållna order inkluderas under denna rubrik.

Indirekta kostnader är sådana som inte direkt hänförs till varor eller order. De indirekta kostnaderna klassificeras ofta efter funktioner (t.ex. tillverkning, administration, försäljning) och kostnadsställen varigenom de på ett rimligt sätt kan fördelas på skilda delar av verksamheten. Denna fördelning sker ofta med hjälp av olika fördelningsnycklar (t.ex. direkta kostnader, löner, golvytor, produktionstid). I anskaffningsvärdet ska inkluderas ett pålägg för indirekta kostnader motsvarande den andel av dessa som anses hänförlig till arbete, vilket nedlagts fram till balansdagen. Häri ingår endast de indirekta kostnader som hänförs till tillverkningen.

Vid beräkningen av pålägget för indirekta kostnader måste kapacitetsutnyttjandet beaktas. Pålägget beräknas med utgångspunkt från normalt kapacitetsutnyttjande med vilket menas en genomsnittlig sysselsättning under en längre period. Har sysselsättningen varit högre än vad som motsvarar normalt kapacitetsutnyttjande ska dock en reducering ske av pålägget ned till faktisk kostnad. Har sysselsättningen varit lägre än normal ska den del av indirekta kostnader som är hänförlig till icke utnyttjad normal kapacitet, d.v.s. negativa påläggsdifferenser, belasta periodens resultat.

Större företag får när företagets resultat och ställning inte nämnvärt påverkas av hur värderingen sker av egentillverkade varor – halv- och helfabrikat tillämpa samma lättnadsregel vid beräkning av pålägg för indirekta kostnader som de mindre företagen. För att lättnadsregeln ska få tillämpas krävs dessutom att egentillverkade varor – halv- och helfabrikat utgör en oväsentlig del av företagets tillgångar. För att pröva den saken bör företaget upprätta och dokumentera en känslighetsanalys.

Lättnadsregeln innebär att vid beräkning av pålägget för indirekta kostnader görs detta med utgångspunkt i normalt kapacitetsutnyttjande. Detta medför att vid såväl normal kapacitetsutnyttjande som vid över- och underkapacitet ska pålägget för indirekta kostnader beräknas som vid normal kapacitetsutnyttjande. Med normalt kapacitetsutnyttjande menas en genomsnittlig sysselsättning under en längre period. När sysselsättningen varit högre än vad som motsvarar normalt kapacitetsutnyttjande och i det fall detta medför att redovisningen kan befaras bli missvisande för företagets ställning och resultat ska dock pålägget reduceras till faktisk kostnad.

Bland indirekta tillverkningskostnader ska inräknas avskrivningar men inte ränta på anläggningstillgångar som används i tillverkningen. Avskrivningarna ska baseras på anläggningarnas anskaffningsvärde.

Försäljningsomkostnader, allmänna administrationsomkostnader, forsknings- och utvecklingskostnader som inte är direkt knutna till order samt kostnader för lagerhållning av färdiga varor ingår inte bland de kostnader som bringar varan till dess tillstånd och plats och ska således inte inräknas i anskaffningsvärdet.

Vid produktion av varor med kort tillverkningstid ska ränteutgifter under tillverkningstiden inte inräknas i anskaffningsvärdet. Ränta under lagringstid eller andra lagerhållningskostnader under produktionsprocessen behöver inte heller inräknas i anskaffningsvärdet.

Större företag får när företagets resultat och ställning inte nämnvärt påverkas av hur värderingen sker av egentillverkade varor – halv- och helfabrikat tillämpa samma förenklade metod som mindre företag när det gäller att fastställa anskaffningsvärdet utifrån upprättad förkalkyl. För att den förenklade metoden ska kunna användas måste en bedömning göras av att egentillverkade varor – halv- och helfabrikat utgör en oväsentlig del av företagets tillgångar. Som ett led i denna bedömning bör en känslighetsanalys upprättas och dokumenteras.

Den förenklade metoden innebär att när tillförlitliga efterkalkyler saknas kan anskaffningsvärdet för egentillverkade färdiga produkter och halvfabrikat alternativt fastställas med hjälp av de förkalkyler som företaget upprättat. Anskaffningsvärdet bestäms därvid som kostnaden för ingående råmaterial och halvfabrikat, andra direkta kostnader samt skäligt pålägg för indirekta tillverkningskostnader. Se exempel nedan.

En förutsättning för att en förkalkyl ska kunna godtas som underlag för en bestämning av anskaffningsvärdet är att kalkylen är realistisk. För att pröva om förkalkylen är realistisk ska en bedömning ske av de förutsättningar förkalkylen bygger på. Detta ska ske i sådan omfattning att kvalitén i förkalkylsystemet kan bedömas vara tillförlitlig. Om företaget bedömer att förkalkylen är orealistisk ska efterkalkyl upprättas och anskaffningsvärdet fastställas utifrån denna.

Råvaror med en liten upparbetningsgrad och lågt förädlingsvärde som successivt omsätts kan som alternativ tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde om deras kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt. För råvaror som upparbetats till ett större förädlingsvärde måste en bedömning av upparbetningsgraden göras.